Igår kväll började jag få mer ont i magen. För att försöka försäkra mig lite om att kunna få sova någorlunda inatt tog jag en Voltaren.

Vi gick och lade oss och det blev bara värre och värre i magen. Maken värmde vetekudden till mig och värken bara tilltog. Kom då på att det antagligen var mensen som var på väg och i och med det även värkar.

I fyra timmar hade jag extrema och täta värkar. Det gick att klocka dem. Magen var dessutom upp och ner så jag tillbringade ca 1½-2 timmar totalt på toaletten. Jag gjorde mitt bästa med att profylaxandas, men det funkade sådär. Kl 02.10 fick jag äntligen ut rester av moderkaka och annat som varit i livmodern. Det var bokstavligt talat ett blodbad.

Jag hade så ont att jag faktiskt någon gång övervägde att åka in till sjukhuset för att få smärtlindring. Och 4 timmar är egentligen inte mycket i värktid, det vet jag. Men när inget gott kommer av det eller kroppen är förberedd som till en förlossning, eller att man dessutom är nyopererad, då är det ett helvete. Jag tror jag höll på att svimma av smärta någon gång när jag låg i sängen.

Efter det att jag fått ut "allt" minskade smärtorna till "normal" mensnivå. Jag mådde illa och kunde inte ta några värktabletter. Maken väcktes och värmde vetekudden några gånger och jag lyckades till slut att somna efter någon timme, av ren skär utmattning.

Idag är jag lite ur gängorna. Kroppen är dränkt på energi och magen är fortfarande inte bra. Springer på toa då och då. Har mensont fortfarande, men har kunnat ta värktabletter.

Usch ja. Nu har jag haft värkarbete tre gånger till ingen nytta och allvarligt vill jag ALDRIG vara med om det igen. Inte ens om vi beslutar för att försöka få barn igen. Det får bli kejsarsnitt då. Svärmor tror dessutom att det ändå är det bästa för min kropp efter allt den genomgått.

Det som är skönt är att jag nu vet att det värsta är över. Nu ska jag bara läka mentalt och fysiskt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...